Min pappa var, i sitt tidiga liv, en av mästarna på Pukebergs glasbruk i Småland. När jag ser tillbaka hur mitt liv har gestaltats från en skola jag önskade ett slut på, där Teckning var det enda som upptog mitt intresse, till en anställning i stadens bokhandel som “springpojke” 1959 – ser jag kopplingen till min pappas formkänsla och ett arv från honom.

Född på 40-talet och tonåring under det expansiva 50-talet, inte minst formmässigt, var det den tidens form på bilar som lockade mig. Kanske embryot till det som byggdes vidare från osäkerhet till medvetenhet.

Under FORMGIVNING och OFFENTLIG KONST finns ett formspråk som relaterar till de båda. Den bänk som tillverkades i 7 ex under Kulturhuvudstadsåret 1998 har den renhet jag eftersträvar. Bänkskivans utformning återkommer i reliefer i uppdragen för Liberkoncernen 1996-98 men också i den gula och röda stolen.

2004 kom idén att tillverka ett “pingvinbord”. En pingvin som inredningsdetalj. Målad i 4 kulörer, med ena vingen utsträckt där en bricka vilar som en gest till inbjudan. Året därpå 2005 deltog jag i Liljevalchs “Formbart”. Pingvinen som betjänt gjorde succé och sålde över förväntan. Kort därefter ritade jag en stol med extra hög ryggsköld där vinkeln på nytt återkommer. Fick ett gillande av Källemos Sven Lundh, men ingen tillverkning.

Från ett företag i min hemstad Nybro fann jag ett formpressat ämne i plywood avsett för en norsk ryggsäck! Det hade just den utdragna formen av ett S som jag sökte för pallen Rödbena, som visas på sidan. Tillverkade 30 st varav ett fåtal finns kvar. Här ville jag komma åt rörelsen: att pallen, Rödbenan, förflyttar sig. Skisser av bänkar med lån från klassisk form tilltalar mig. Likaså askar/schatull i olika träslag; patinerade med pigmenterad vax, är de ett lån från den egyptiska konstens era.